Mycket rolig månad faktiskt. Träffade mycket vänner, var mycket ute och umgicks, tränade, slutade på mitt älskade jobb och sen hade jag en avskedsfest hemma hos mig med mina närmsta och 2 dagar senare var alla mina väskor packde samt mitt liv och Ida skjutsade upp mig till Skavsta. Jag landade i Barcelona och hade inte en aning om hur det här skulle sluta. Det var bra de första 2 dagarna, resten var ett helvete och jag hade ångest från morgon till kväll, grät minst 1 gång om dagen och hann göra slut 2 gånger men hade inte modet eller viljan att åka hem, för att ge upp är inte min grej. Men om jag mådde bra? Nej.

Han gjorde slut. 5 timmar innan han gjode slut sa han "från och med nu kan det bara bli bättre, vi kommer klara det här. Du har ingenting att vara orolig över, jag tvivlar inte en sekund". Efter att ha fått höra det och sen bli fullstädigt krossad som ingenting så stängde jag in alla mina känslor och gömde allt. Jag kastades ut på gatan klockan 5 på morgonen utan en som helst plan, men jag tog mig till flygplatsen, betalade en biljett hem till Sverige och det här är första gången jag någonsin inte var flygrädd - det spelade ingen roll om vi skulle krascha, jag hade inget emot att få dö. 

Men mina älskade vänner, att ni fanns där. Alla ni där ute, oavsett om ni läser det här eller inte, TACK. Jag är evigt tacksam att ni fanns där för mig och jag hade aldrig klarat mig ur det här utan er. Största tacket går till min syster, jag är skyldig henne det största jag kan ge. Min älskade syster.

Utöver allt sorligt och hjärtekrossande så tatuerade jag mig för första gången med min bästa vän Jennifer, hade en underbar weekend i Sthlm hos Adam men Ida och Adrian OCH jag bokade min resa till Afrika!!