Mitt år, 2016, ahr hittills varit det mest upp och nedvända året någonsin. Drömmar har krossats, mitt hjärta har krossats, jag har varit nere på botten och haft några av de tuffaste stunderna i livet det här året, men jag har även haft underbara stunder, ett lyckligt hjärta och drömmar som faktiskt uppfyllts.

Låt oss börjar med de första 6 månaderna i det här inlägget.

 

Jag starta 2016 som London-bo. Jag bodde med Josefin och Rebecca i en liten,liten lägenhet i Notting Hill och jobbade på Benetton. För att vara 100% ärlig mådde jag inte alls bra den sista tiden i London. Jag hade ångestattacker flera gånger i veckan, vilket sedan utvecklades till varje dag och tillslut flera gånger om dagen. Jag var i ett förhållande jag inte visste om jag ville vara i, jag hade svårt att bestämma mig om jag ville flytta hem till Sverige igen, jag hade inte koll oå mycket den här månaden. Jag var en enda röra men i slutet av januari bestämde jag mig för att flytta hem och jag insåg att mitt hjärta tillhörde Honom. 

Denna månaden hade jag mycket att stå i. Hemflytt och jag fick se min första Tottanham match på White Hart Lane. Februari är en ganska luddig månad, jag minns inte så mycket, varken hur jag mådde eller vad jag gjorde, den bara flöt på.

 

Jag kom hem i mars och var hemma i en vecka innan jag packade om min väska och åkte till Palma i 2 veckor där min dåvarande pojkvän bodde. Det var 2 helt underbara veckor fram till 5 dagar innan jag skulle åka hem. Då slog allt tillbaka och det vara även här jag fick tillbaka mina onda tankar om mig själv och min kropp. Efter den här resan gick allt bara nedåt med mig själv men även mitt förhållande. När jag kom hem från Palma var det enda jag gjorde att träna. Jag spenderade minst 2 timmar per dag på gymmet och ibland upp till 2 gånger per dag, i veckor. Jag hade en galen utekväll tillsammans med Ida och Madde då jag även träffade de som kom att bli mina bästa vänner och det gäng jag än idag håller ihop med, jag träffade även min nuvarande pojkvän för första gången den kvällen, fastän jag var alldeles för full för att minnas allt vad som sades.

Träna, träna, träna. Det var det jag gjorde hela april. Mitt ex kom hem på besök till Sverige, det var underbart. Det var en trygghet att ha honom hemma, men det var det sista som var bra mellan oss. 
Jag började att jobba igen på hemtjänsten, där jag trivdes så bra! Jag drack varje helg, tränade varje dag och

mina tvångstankar kring kost och hälsa gick till överdrift, vilket jag inte såg då.

Min värsta månad det här året skulle jag tro. Jag drack mer än 3 gånger i veckan, alla gånger så full att jag sprydde. Men det var hela poängen. Jag bråkade varje dag med mitt ex, jag grät mig till sömns varje kväll och jag hade panikångestattacker dagligen. Jag låg inne på mitt rum om jag var hemma, jag stängde in mig själv från verkligeheten och jag hade även bokat 3 veckors semester till Barcelona som gick åt helvete. Jag blev bortprioriterad för jobb så jag kom aldrig iväg på den resan. Det var även här som mitt ex första gången tveka på mig och jag varken sov eller åt på 48 timmar. Jag mådde skit.

Även denna månad blev det mycket festande, många roliga fester och ett fantastiskt firande av midsommar med mina bästa vänner. Hade en underbar weekend med min bästa vän Ida i stockholm och tittade på favoriterna MUSE. Jag satt många kvällar och försökte få mig själv att inse att jag måste avsluta mitt förhållande men jag var feg och rädd att vara själv. Jag trycktes ner som människa och jag nådde botten på alla sätt med den här killen, jag har aldrig mått så dåligt i mig själv och jag har aldrig varit så osäker på livet. Jag beslutade mig ändå att flytta till Barcelona för att starta ett liv där, för HANS skull. Jag gav upp allt för honom. Fan vad blind jag var.