Det bara fortsätter komma i vågor och Adam tror jag börjar bli psykotisk så mycket som jag gråter och han undrar helatiden varför och jag bara skakar på huvudet och gråter ännu mer.

Jag trodde aldrig jag skulle gråta över att jag lämnade Linköping imorse.

Jag gråter för jag lämnade min syster imorse. 

Jag gråter för jag är hemma i Stockholm igen och jag vill bara hem hem hem till lilla lägenheten i Linköping igen. 

Det är ett knivhugg i hjärtat och plötsligt får jag en känsla av vantrivsel i Stockholm och en längtan av att flytta hem igen. Jag tänker  tillåta migsjälv känna så och fortsätta gråta hela dagen om jag känner för det. Men aj mitt hjärta, idag längtar jag hem något fruktansvärt och det är så sjukt jobbigt.

Jag älskar faktiskt Linköping, jag gör det och just nu hatar jag våg lägenhet här i Solna!!!!! Usch och fy!!!! 

Nu ska jag försöka lugna ner mig och när Adam kommer hem igen så ska jag gråta lite till. Puss